Jämlikhetsanden

Jag har alltid trott, att ju mer jämlikt ett samhälle är desto bättre mår kvinnor och män. Ett samhälle som är jämlikt desto mer respekt för varandra, mindre brottslighet, skyddsnäten fungerar, ingen slavhandel av kvinnor m.m.

Jag har läst den OCH den är genomförbar. Det är en bok som borde ingå i skolan från start. Det är genom barnen som i tidig ålder får lära sig vad jämlikhet innebär, på riktigt. Flickor och pojkar är jämlika, kvinnor och män är jämlika. Allas lika värde och alla gör det dom kan efter sina förutsättningar m.m.

Jag tror inte på att göra oss könlösa genom ordet HEN (fy fan vilket fult ord dessutom) det finns ingen anledning att göra det heller, varför? Varför ska vi alla kallas för HEN? Jag är kvinna och vill definitivt inte kalla mig för HEN!? Jag mår illa av bara tanken. Skulle det på något vis stärka feminism och jämlikhet? Så fan heller.

Vi lever INTE i den bästa av världar! Filosofen Leibniz som påstod att vi gjorde.

Alla mår bättre av jämlikhet. Det är den lika enkla som provocerande tesen bakom en ny debattbok. Ulrika Kärnborg uppmuntrar alla – särskilt politiker – att läsa ”Jämlikhetsanden”.

Alla mår bättre av jämlikhet. Det är den lika enkla som provocerande tesen bakom en ny debattbok. Ulrika Kärnborg uppmuntrar alla – särskilt politiker – att läsa ”Jämlikhetsanden”.
I Genève lär det finnas en psykiatrisk klinik som specialiserat sig på behandling av de mycket rika.
En av de vanliga orsakerna till psykisk ohälsa bland de murinhägnade lyxvillornas och italienska sportbilarnas ägare påstås konstigt nog vara känslan av mindervärde.

Om denna mänskliga förmåga att må dåligt även när man har det oförskämt bra, handlar en av förra årets mest omdebatterade brittiska böcker, ”The Spirit Level” (nu på svenska med titeln ”Jämlikhetsanden”).
Författarna Richard Wilkinson och Kate Pickett, som båda är välrenommerade forskare i epidemiologi, har beslutat sig för att bevisa en tes som i vårt politiska klimat blivit kontroversiell: att jämlika samhällen nästan alltid är bättre samhällen.

Det låter nästan som en parodi på en titel ur floden av vänsterlitteratur, men det är det inte. Tvärtom ger boken ett av de mest övertygande och välargumenterade förslagen till social förbättring som jag läst på tio år. Författarnas undersökning, imponerande i sin bredd, bygger på omfattande statistik från 21 rika länder, bland annat Sverige, samt USA:s delstater. Den säger mer om vilka vi är och vart vi är på väg än 100 svenska debattartiklar.

Sambanden är tydliga: ju jämlikare ett samhälle är, desto fredligare, friskare och mer högpresterande ter sig dess befolkning. Sverige, skriver forskarna, utgör lite av ett undantag, eftersom landet fortfarande tillhör de mest jämlika i västvärlden; dock med blixtsnabbt ökande klassklyftor, vilket kanske förklarar de gåtfullt höga ohälsotalen för svenska ungdomar.

Det måste ha krävts en del mod för att ge ut ”Jämlikhetsanden” mitt under brinnande lågkonjunktur, när kampen för jobben överskuggar allt annat.

Just därför hoppas jag att så många politiker som möjligt läser den.

Budskapet om att det går att vända den negativa spiral som våra moderna samhällen befinner sig i är helt enkelt för hoppfullt för att de ska ha råd att missa det.

Det här inlägget postades i Boende, Hälsa, Litteratur och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.