Bojkotta H&M!!!

Jag har bojkottat H&M i 20 år och jag skulle aldrig komma på tanken att sätta min fot i en butik som är byggd på blod, svett och tårar och enorm fattigdom där ett företag suger ut allt som går ur fattiga kvinnor i Bangladesh!! Vem tusan bryr sig om dessa kvinnor, försvinner en står en vid dörren redo att ta över. Dom finns så långt borta så vi bryr oss inte om dom lever eller dör.

Tänker familjen Persson på dessa kvinnor? Uppenbarligen inte. Är dom psykopater hela bunten? Ja, det undrar jag över för ingen människa med ett sunt tänkande utsätter inte kvinnor för detta. Dom har ingen moral.

Varenda kvinna borde skämmas enligt mig. När det är billigt då försvinner all solidaritet om andra kvinnors livsvillkor.

Jag läste om Stefan Person som vältrar sig i lyx och kör över lokalbefolkningen i England som en ångvält. Har man miljarders miljarders och kanske en rundlig summa under bordet så går allt att köpa. Sådana personer kan ju inte bli annat än hatade. Jävla girigbukar! Det finns ingen botten i dom och vad ska dom ha alla dessa miljarders till?

Och att H&M avsatte 300 miljoner till sina anställda som en gratifikation var ju generöst. Men kvinnorna i Bangladesh fick inte ett öre då hade det skrivits om det överallt. Det verkar som om familjen är ytterst snål också och det är inget ovanligt bland slikt folk. Bara att att se på Kamprad som är snålare än snål.

Men för tusan hakar! Dom som gör grovgörat får det bara sämre! Det är slaveri i dess rätta bemärkelse precis som under slaveriets tid i USA. Höjning av minimilönen gjorde det bara sämre för dom flesta.

Om det fanns ett uns av anständighet så skull H&M bygga drägliga bostäder och fri sjukvård och bra mat i speciella butiker för anställda. Det har dom råd med och det skulle bara bli en droppe i havet så kunde dom vältra sig i lyx med lite bättre samvete om dom nu vet vad det är för något.

Jag undrar om familjen Persson skulle vilja bo såhär? Ett argument som ofta kommer fram, men dom har iallafall ett arbete och hade inte vi lagt ut arbetet så hade dessa kvinnor inte haft någonting. När den argumentation dyker upp mår jag illa, cyniskt och helt utan empati eller förståelse vad dessa kvinnor genomlider.

Högre lön – sämre liv
2013 höjdes minilönerna för textilarbetarna i Bangladesh. Men i stället för bättre levnadsvillkor har mat- och boendepriser ökat – liksom arbetsbördan. Kvinnorna hos H&M:s underleverantörer vittnar om en situation som är värre än innan löneökningarna. Frilansfotografen Vilhelm Stokstad har träffat några av kvinnorna på plats.
Bangladesh har världens billigaste arbetskraft, men i december 2013 höjdes minimilönerna för textilarbetarna. Före löneökningen tjänade en textilarbetare på lägsta lönenivå cirka 3 000 taka, motsvarande 300 kronor, i månaden. Efter implementeringen av det nya lönesystemet är lönen 5 300 taka.

Men baslönen – som all övertid och extraersättningar baseras på – ligger fortfarande kvar på 3 000 taka. Vad som tillkommit är tillägg för mat, boende, sjukvård och resor. Tillägget för boende är till exempel 1 200 taka.

– Arbetsbelastningen har ökat jättemycket efter att det nya systemet infördes, vi tvingas producera samma mängd plagg på kortare tid, säger Jakia Becum och fortsätter:

– Dessutom får vi inte jobba övertid längre. Jag skulle behöva jobba två timmar extra om dagen för att få balans i ekonomin. Arbetsbördan och den mentala stressen som kommer med den väger inte upp det lilla extra jag tjänar nu.”Levnadslön”, alltså de pengar man faktiskt behöver för att försörja sig och sin familj, är ett begrepp som ofta nämns när man pratar om landets gigantiska textilindustri. Enligt en rapport från Clean Clothes Campaign får textilarbetarna i Bangladesh ungefär 11 procent av en beräknad levnadslön – en minskning sedan 2001. H&M har enligt arbetarna, inte höjt sina priser till fabrikerna, vilket resulterat i att fabrikerna måste producera mer på kortare tid, eftersom de höjt lönerna.

– Det är något som de flesta fabriksarbetare säger nu, berättar Nazma Akter, men det är väldigt svårt att få verifierat. Den delen av industrin är inte särskilt transparent.
– Löneökningarna behövs verkligen för arbetarna, men det är inte en lösning. Regeringen, H&M och de andra storföretagen borde se över hur de kan bidra med boende, skolor och sjukvård direkt till arbetarna, säger Nazma Akter.

“Hafiza Becum, 21 år, och hennes man bor i ett litet plåtskjul. De delar kök, toalett och dusch med fem andra familjer. Hafizas tvåårige son får bo hos hennes svärföräldrar hemma i byn. “Jag skulle gärna jobba hemma i byn istället, säger hon, men det finns inga jobb där.”


Levnadsstandaren är mycket låg och hyrorna höga.

SvD – Högre löner sämre liv
SvD – H&M avsätter 300 miljoner till sina anställda
SvD – H&M-miljardären i grannfejd om fasaner
SQ – H&M:s guldregn över sina anställda
SQ – H&M:s utsugning i Bangladesh

  

Det här inlägget postades i Boende, Feminism, Film, TV och Media, Hälsa, Politik, Rättssystem, Religion och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.